FÖRFATTAREN
Namn: Martina Skruf
Född: 1976 (drakens år)
Stad: Det vackra Göteborg
Yrke: Kanslist på röntgen på Sahlgrenska Sjukhuset
Intressen: Film – framförallt sagotema, sci-fi, fantasy, historiska epos och äventyr, men även action och drama fungerar utmärkt – och att lyssna på musik – helst filmmusik men gärna också synt, pop och Gotisk rock. Är en starkt beroende ”Internet-o-man”, får jag inte surfa varje dag blir jag orolig i själen.Ja, jag är en nörd och det skäms jag inte för!
MIN STARZINGER BAKGRUND
Kan en tjej gilla Starzinger?
Naturligtvis! Jag kan ge er en miljard anledningar varför! Det spelar ingen roll om man är kille eller tjej, de
flesta anledningar är de samma.
Det finns däremot en speciell anledning som gör att jag, som tjej, tycker mycket om denna serie. Det
förekommer ju inte särskilt många kvinnliga karaktärer så att man oftast väljer att identifiera sig med
Prinsessan Aurora lär ju inte komma som någon större överraskning. Men att göra så ger mig, som tjej, en
oerhört tacksam eftersmak. Man känner sig så otroligt uppskattad och älskad efter att ha sett ett avsnitt eller
två. Tre lojala, beskyddande och omtänksamma män som beskyddar en! De må vara hur fiktiva de vill och
jag kanske är värsta romantikern; det känns ändå underbart, som kvinna, att få uppleva en sådan ärlig
omtanke och framförallt trygghet. Jag undrar om Aurora någonsin förstod hur bra hon hade det med sina tre
uppvaktande cyborger?
DET VAR EN GÅNG…
Som de flesta svenska Starzinger fans så kom jag som liten i kontakt med serien via de s.k. BP kassetterna i
mitten av 80-talet. Eftersom jag redan vid denna tidpunkt för alltid var förälskad i Star Wars sedan flera år
och hade precis fallit, som de flesta, för Transformers som visades i Sverige via Sky Channel, mitt hjärta
och sinne var mer än väl redo för ytterligare en rymdresa. Jag har alltid gillat sci-fi, speciellt i sagoform när
det goda ställs mot det onda blandat med en massa häftiga skepp, prylar och vapen osv. Plus en dos
mytologi och mystik inbakat. Slutligen får man inte glömma alla coola aliens! Starzinger kändes precis som
”hemma”, det var ytterligare ett rymdäventyr som jag kunde relatera till.
Trots att jag var nog inte mer än åtta år (en hög ålder jämfört med de flesta svenska fans första möte med
Starzinger) så minns jag fortfarande allra första gången jag satte på den första utgivna BP kassetten, som
min pappa hade köpt till mig, och började titta med spänning och förhoppning att detta skulle bli roligt.
Och det blev det! För, till min stora förvåning och glädje, det visade sig att den förste karaktär jag hörde
tala dubbades av ingen annan än Tomas Bolme! Jag råkar inte bara älska sci -fi, jag har så länge jag kan
minnas älskat de svenska audio äventyren med Tintin. Att Tomas dessutom hade kompisarna Åke
Lindström och Bert-Åke Varg med sig bara ökade min glädje och det underlättade mycket för att suga in
mig i Starzingers universum. Eftersom dessa tre skådespelares röster redan var mycket bekanta för mig så
resulterade det med att kemin mellan de för mig nya karaktärerna; cyborgerna Cogo, Haka och Djorgo blev
lika naturliga att lyssna på som att lyssna till Tintin, Kapten Haddock och Dupontarna. Fast man var ju
tvungen att vänja sig vid att dessa tre nu spelade något annorlunda roller än vad man var va n vid från den
världsberömde journalistens äventyr, Bert-Åke Varg som Sir Djorgo gör tvivelaktigt den största
omvandlingen från alla de roller han gjorde inom Tintin fenomenet. Men denna förändring var inte stor nog
att förstöra något, snarare tvärt om. Att jag fortfarande minns det allra första intrycket än idag mer än 25 år
senare säger ganska mycket om hur Starzinger charmade denna då lilla åtta åriga tös fullständigt.
FAVORITER OCH LIKHETER
Sammanlagt lyckades jag bara få tag i de fyra första BP kassetterna. De sista åtta svenskdubbade avsnitten
fick lysa med sin frånvaro i 20 år. Detta betydde att jag aldrig ens fick reda på om Prinsessan Aurora
verkligen kom fram till Great King och om galaxenergin sattes igång igen. Detta svarta hål i min barndom
lämnade mig naturligtvis otillfredsställd. Men jag älskade de 16 avsnitt som jag hade lyckats få tag i.
Videon gick varm där hemma. Jag blev överlycklig för varje nytt band jag fick för hela tiden ville jag veta
hur resan mot Great King fortgick. Och hela tiden växte historien, relationerna blev djupare. Genast blev
jag förtjust i den fantastiska musiken! Redan som barn var jag förtjust i både filmmusik och även lite
klassiskt. Starzingers musik är verkligen imponerande än idag, otroligt nog! Och, naturligtvis, blev jag
förälskad i alla de häftiga rymdstriderna. Har man sett Astrolansen i action så minns man det tills man
ligger i graven! Det har de senaste 20 åren klart bevisat för mig.
Favoritkaraktär? Tjugo år sedan var det Sir Djorgo. Idag är det, utan tvekan, Jan Cogo!
Den första kassetten var och förblev min favorit, dessa fyra avsnitt – som jag två decennier senare fick veta
egentligen var avsnitt 5-8 – har alltid hållit mycket hög klass handlingsmässigt. Mitt favoritavsnitt än idag,
73 avsnitt och 20 år senare, är och förblir avsnitt 8 ”The Nightmare of Energy.” Det är i mina ögon tveklöst
det kanske mest dramatiska avsnittet eftersom våra hjältar blir onda och aggressiva tack vare en
manipulerad nebulosa. Detta avsnitt är inte alls olikt vad man finner hos många andra fantasy och sci-fi
serier och filmer. Star Wars handlar om att bekämpa den Mörka Sidan inom oss, i Star Trek påminner det
om de få Borger de lyckas rädda tillbaka till sig själva. Och vi alla vet ju vad en känd brittisk professor vid
namn Tolkien skrev om en viss Ring som sakta men säkert gjorde saker med folk som påminner något om
Bang-Bang molnets effekt. T.o.m. och framförallt i de två bästa avsnitten i G1 Transformers; säsong 3
”The Return of Optimus Prime”, finner vi en mystisk sjukdom som sprider sig och som gör folk galna och
aggressiva. Fenomenet att just kära hjältars vänskap sätts på prov av att de nästan dödar varandra, i vissa
fall t.o.m. lycka