Fan Fic

För kärleken till prinsessan
 

Kapitel 1 Kapitel 2 Kapitel 3 Kapitel 4 Kapitel 5 Kapitel 6 Kapitel 7 Kapitel 8 Kapitel 9 Kapitel 10 Kapitel 11 Kapitel 12 Kapitel 13 Kapitel 14 Kapitel 15 Kapitel 16 Kapitel 17 Kapitel 15 Kapitel 18 Kapitel 19 Kapitel 20 Kapitel 21 Kapitel 22

FÖRFATTAREN

Namn: Martina Skruf
Född: 1976 (drakens år)
Stad: Det vackra Göteborg
Yrke: Kanslist på röntgen på Sahlgrenska Sjukhuset
Intressen: Film – framförallt sagotema, sci-fi, fantasy, historiska epos och äventyr, men även action och drama fungerar utmärkt – och att lyssna på musik – helst filmmusik men gärna också synt, pop och Gotisk rock. Är en starkt beroende ”Internet-o-man”, får jag inte surfa varje dag blir jag orolig i själen.Ja, jag är en nörd och det skäms jag inte för!

MIN STARZINGER BAKGRUND
Kan en tjej gilla Starzinger?
Naturligtvis! Jag kan ge er en miljard anledningar varför! Det spelar ingen roll om man är kille eller tjej, de
flesta anledningar är de samma.
Det finns däremot en speciell anledning som gör att jag, som tjej, tycker mycket om denna serie. Det
förekommer ju inte särskilt många kvinnliga karaktärer så att man oftast väljer att identifiera sig med
Prinsessan Aurora lär ju inte komma som någon större överraskning. Men att göra så ger mig, som tjej, en
oerhört tacksam eftersmak. Man känner sig så otroligt uppskattad och älskad efter att ha sett ett avsnitt eller
två. Tre lojala, beskyddande och omtänksamma män som beskyddar en! De må vara hur fiktiva de vill och
jag kanske är värsta romantikern; det känns ändå underbart, som kvinna, att få uppleva en sådan ärlig
omtanke och framförallt trygghet. Jag undrar om Aurora någonsin förstod hur bra hon hade det med sina tre
uppvaktande cyborger?

DET VAR EN GÅNG…
Som de flesta svenska Starzinger fans så kom jag som liten i kontakt med serien via de s.k. BP kassetterna i
mitten av 80-talet. Eftersom jag redan vid denna tidpunkt för alltid var förälskad i Star Wars sedan flera år
och hade precis fallit, som de flesta, för Transformers som visades i Sverige via Sky Channel, mitt hjärta
och sinne var mer än väl redo för ytterligare en rymdresa. Jag har alltid gillat sci-fi, speciellt i sagoform när
det goda ställs mot det onda blandat med en massa häftiga skepp, prylar och vapen osv. Plus en dos
mytologi och mystik inbakat. Slutligen får man inte glömma alla coola aliens! Starzinger kändes precis som
”hemma”, det var ytterligare ett rymdäventyr som jag kunde relatera till.
Trots att jag var nog inte mer än åtta år (en hög ålder jämfört med de flesta svenska fans första möte med
Starzinger) så minns jag fortfarande allra första gången jag satte på den första utgivna BP kassetten, som
min pappa hade köpt till mig, och började titta med spänning och förhoppning att detta skulle bli roligt.
Och det blev det! För, till min stora förvåning och glädje, det visade sig att den förste karaktär jag hörde
tala dubbades av ingen annan än Tomas Bolme! Jag råkar inte bara älska sci -fi, jag har så länge jag kan
minnas älskat de svenska audio äventyren med Tintin. Att Tomas dessutom hade kompisarna Åke
Lindström och Bert-Åke Varg med sig bara ökade min glädje och det underlättade mycket för att suga in
mig i Starzingers universum. Eftersom dessa tre skådespelares röster redan var mycket bekanta för mig så
resulterade det med att kemin mellan de för mig nya karaktärerna; cyborgerna Cogo, Haka och Djorgo blev
lika naturliga att lyssna på som att lyssna till Tintin, Kapten Haddock och Dupontarna. Fast man var ju
tvungen att vänja sig vid att dessa tre nu spelade något annorlunda roller än vad man var va n vid från den
världsberömde journalistens äventyr, Bert-Åke Varg som Sir Djorgo gör tvivelaktigt den största
omvandlingen från alla de roller han gjorde inom Tintin fenomenet. Men denna förändring var inte stor nog
att förstöra något, snarare tvärt om. Att jag fortfarande minns det allra första intrycket än idag mer än 25 år
senare säger ganska mycket om hur Starzinger charmade denna då lilla åtta åriga tös fullständigt.

FAVORITER OCH LIKHETER
Sammanlagt lyckades jag bara få tag i de fyra första BP kassetterna. De sista åtta svenskdubbade avsnitten
fick lysa med sin frånvaro i 20 år. Detta betydde att jag aldrig ens fick reda på om Prinsessan Aurora
verkligen kom fram till Great King och om galaxenergin sattes igång igen. Detta svarta hål i min barndom
lämnade mig naturligtvis otillfredsställd. Men jag älskade de 16 avsnitt som jag hade lyckats få tag i.
Videon gick varm där hemma. Jag blev överlycklig för varje nytt band jag fick för hela tiden ville jag veta
hur resan mot Great King fortgick. Och hela tiden växte historien, relationerna blev djupare. Genast blev
jag förtjust i den fantastiska musiken! Redan som barn var jag förtjust i både filmmusik och även lite
klassiskt. Starzingers musik är verkligen imponerande än idag, otroligt nog! Och, naturligtvis, blev jag
förälskad i alla de häftiga rymdstriderna. Har man sett Astrolansen i action så minns man det tills man
ligger i graven! Det har de senaste 20 åren klart bevisat för mig.
Favoritkaraktär? Tjugo år sedan var det Sir Djorgo. Idag är det, utan tvekan, Jan Cogo!
Den första kassetten var och förblev min favorit, dessa fyra avsnitt – som jag två decennier senare fick veta
egentligen var avsnitt 5-8 – har alltid hållit mycket hög klass handlingsmässigt. Mitt favoritavsnitt än idag,
73 avsnitt och 20 år senare, är och förblir avsnitt 8 ”The Nightmare of Energy.” Det är i mina ögon tveklöst
det kanske mest dramatiska avsnittet eftersom våra hjältar blir onda och aggressiva tack vare en
manipulerad nebulosa. Detta avsnitt är inte alls olikt vad man finner hos många andra fantasy och sci-fi
serier och filmer. Star Wars handlar om att bekämpa den Mörka Sidan inom oss, i Star Trek påminner det
om de få Borger de lyckas rädda tillbaka till sig själva. Och vi alla vet ju vad en känd brittisk professor vid
namn Tolkien skrev om en viss Ring som sakta men säkert gjorde saker med folk som påminner något om
Bang-Bang molnets effekt. T.o.m. och framförallt i de två bästa avsnitten i G1 Transformers; säsong 3
”The Return of Optimus Prime”, finner vi en mystisk sjukdom som sprider sig och som gör folk galna och
aggressiva. Fenomenet att just kära hjältars vänskap sätts på prov av att de nästan dödar varandra, i vissa
fall t.o.m. lyckas, är ett återkommande tema just för att det är så dramatiskt. Och därför också blir så
populära och minnesvärda. Det är härligt att kunna ansluta Starzinger till en sådan respekterad skara
historier.

UNIKHET
Det finns ju återkommande teman även inom Starzinger. Det mest påtagliga är nog det själklara faktumet
att Haka är ett matvrak och att detta ständigt tyr sig tydligt på många sätt, samt att hans klumpighet och inte
allt för höga intelligens är menat att roa oss på vägen. Och vem har inte njutit av att se Djorgo plocka fram
sin Kalkylator och lösa diverse problem? Eller hoppat med förtjusning i fåtöljen när Cogo läxar upp
hemska rymdmonster med Astrolansen? När han spränger Piratön i bitar i avsnitt 6 (mera Star Wars
symbolism!) får jag rysningar än idag! Trots att jag har fyllt 35! Vissa saker blir man bara inte för gammal
för. Och det ska man vara tacksam för anser jag.
Men det allra kändaste av alla återkommande teman inom Starzinger är nog ändå Prinsessan Auroras
Telepati och att hon via den antingen straffar eller stoppar Cogo via den huvudring han bär på. Det finns
nog inte ett enda Starzinger fan på denna Jord som inte tänker på dessa (allt för få) ögonblick när de tänker
Starzinger. Vem har inte känt hjärtat bulta när Aurora straffar Cogo för att ha dödat Orio trots att Cogo
håller inne med sanningen till varför så skedde? Det är så unikt att hjältinnan har en sådan stark,
disciplinerande makt över seriens främste, starke hjälte, som i sig dessutom startar som en ofrivillig hjälte.
Att det dessutom pågår en oskyldig, diskret men ändå så uppenbar förälskelse mellan dessa två karaktärer
serien igenom ger Starzinger ett emotionellt djup som egentligen borde rikta sig till en något äldre publik
men som även små barn kan förstå tack vare ett mycket skickligt berättarsätt serien igenom.
Trots att Starzinger har mycket symbolism gemensamt med andra historier i samma eller liknande genrer så
är det lika mycket som gör denna serie unik.

EN AVGÖRANDE FRÅGA
När jag var åtta var jag gammal nog att förstå allt detta till viss mån. Men det är först nu i vuxen ålder som
man verkligen förstår Starzinger. Serien är så mycket mer än bara en animerad rymdserie riktad till barn.
Det måste vara av denna anledning som jag alltid mindes den mycket väl trots att man blev äldre och
slutade att titta helt. Intresset att titta rann ut i sanden och man började gilla andra saker men minnena fanns
starkt kvar. Lite blekta med tiden men försvann aldrig helt. Tiden gick, ganska mycket tid faktiskt. Plötsligt
var året 2006 och oktober månad. Det började så oskyldigt och på samma sätt som hade sett till att minnet
av Starzinger fortfarande höll sig levande efter alla år. Diverse roliga minnen av Tintin dök upp i skallen,
som det alltid gör för mig med jämna mellanrum, och utan någon större anledning. Och per automatik följer
alltid minnena av Starzinger med tack vare kopplingen till den svenska dubbningen. Och någon annan
dubbning kände jag ändå inte till vid denna tidpunkt. Men en sak blev annorlunda den här gången från alla
tidigare gånger som samma sak hade skett genom åren som gått; jag ställde mig själv en viktig, avgörande
fråga. ”Hur fanken slutade Starzinger?”
Jag visste fortfarande inte alls hur det hade slutat. Det svarta hålet fanns fortfarande kvar, större än
någonsin. Jag blev nyfiken och undrade om detta gick att ändra på, att avsluta detta gamla kapitel från min
barndom. Och av allmänt intresse spanade jag runt på Nätet för att se om något fanns tillgängligt på DVD
osv. Jag var medveten om det svenska DVD släppet några år tidigare men då var jag varken redo eller
mottaglig. Nu, utan att jag var medveten om det, var jag definitivt redo att resa tillbaka till Great King! Och
jag verkade göra det i ”superfart!”

NOSTALGIN TÄNDS
Snabbt som ögat såg jag till att återfå mina 4 favorit avsnitt ifrån första BP kassetten först. Genast sveptes
jag tillbaka in i detta universum! Jag mindes varenda bild! För att inte tala om all dialog och ljudeffekter.
Jag skrattade som en galning åt de underbara dialogerna och sjukt roliga kommentarerna! Alla ord, trots att
jag inte hade hört dem på 20 år, kom omedelbart tillbaka och jag kunde t.o.m. tala med samtidigt som om
dessa två decennier aldrig hade passerat alls. Men det fanns en avgörande skillnad. Jag var nu 29 år, inte
åtta. Nu var det inte bara roligt, charmerande och spännande, nu förstod jag varför det var det! Och denna
mogna syn på Starzinger fick mig att se på serien på ett sätt som jag aldrig hade kunnat drömma om. Andra
hade kanske tyckt att det bara var barnsligt och struntat i det. För mig blev det en nostalgitripp där jag såg
denna animerade serie för barn från ett vuxet perspektiv. Starzinger riktar sig till barn men den berättas
ifrån en vuxen synvinkel. Det är just detta som är grejen! Jag störs inte mycket av de barninriktade
elementen för jag ser det mogna budskapet bakom avsikten med hela historien och dess karaktärer.
Starzinger är faktiskt oerhört pedagogisk. Visst, den innehåller oändligt mycket action och även en hel del
våld. Men våldet är nedtonat. Blodmängden är mycket begränsad. Och personligen anser jag att dölja allt
våld från barn är att också dölja sanningen från dem. Våldet behöver inte vara rått för att ändå visa sin
mening. Det finns ingen råhet i Starzinger. Däremot dramatik som gör att man bryr sig om och engagerar
sig i vad som händer. Starzinger uppmuntrar dig att känna sympati! Och oändligt många andra goda
egenskaper. Jag skulle inte för en sekund tveka att visa en sexåring Starzinger! Jag tror snarare att en
sexåring har mycket gott att vinna av att se denna serie som i första hand fokuserar på att berätta om
mänsklighet, inte enbart att visa rymdstrider.
Kort därefter lyckades jag se de svenskdubbade avsnitt som jag hade missat som barn. Och anledningen till
varför jag skriver den här texten, varför mitt Starzinger intresse har blivit mer än bara ett barndomsminne,
har att göra med ett dubbelavsnitt som man finner på den femte kassetten av de svenska avsnitten, avsnitt
18 ”Lost Monster” och avsnitt 19 ”Telepathic Vision”. De tillhör inte mina favoritavsnitt eftersom de
berättas emellanåt med en dessvärre lite för barnslig stil än vad som hade behövts men däremot innehåller
de mycket detaljer och det är mycket viktiga och dramatiska saker som händer. Cogos intuitiva instinkter
blir kända för oss. Auroras bakgrund med hennes föräldrars död och Månens förstörelse avslöjas ytterligare
och får sitt avslut. Cogo blir utkastad från Queen Cosmos men får komma tillbaka. Genom Kalkylatorn får
de reda på att Cogo älskar Prinsessan oerhört och att det är anledningen till hans agerande, Aurora vet nu
vad han känner för henne! Telepatin används på ett mycket unikt och klyftig sätt, som ett Morse
meddelande för att få kontakt med Cogo och be honom om omedelbar hjälp. Cogos återkomst är
känsloladdad utan att några ord egentligen sägs. Och slutligen, så nära så nära är det att Cogo och Aurora
kysser varandra, och det hade dem gjort om de inte hade blivit avbrutna. Allt detta var mer än tillräckligt
för att väcka min uppmärksamhet. Innan var jag bara allmänt intresserad, ville bara se de avsn itt jag hade
missat som barn och inte mer. Efter det här dubbelavsnittet kunde jag inte få nog! Jag blev tagen på sängen,
kan man säga. Cogos och Auroras känslofulla ögonblick blev avbrutet men jag förstod att serien verkade
mena allvar med denna romans trots allt! Och mitt hopp väcktes att det kanske skulle gå längre nästa gång,
att de skulle få varandra tillslut. Föga anade jag då att detta var den största intimitet dem två emellan jag
skulle bli erbjuden. Men jag var redan fast på kroken och har varit det enda sedan dess, trots att jag nu vet
hur det slutar. Jag t.o.m. ibland går och nynnar på sången de tre cyborgerna sjunger för Prinsessan. Cogos
kärlek till henne måste vara smittsam.

DEN VILDA JAKTEN PÅ STARZINGER
Fast i nostalgin med nytt, yrvaket intresse och efter att äntligen ha sett samtliga 24 svenska avsnitt började
jag leta runt på Nätet efter allt som kunde relatera till Starzinger. Webbsidorna är mycket få men
åtminstone en, föga förvånande en svensk sida (Starzinger Club!), fick mig verkligen att få upp ögonen.
Starzingers universum är mycket större än vad jag först trodde. Till min förstummelse fick jag veta att det
finns inte bara 24 avsnitt, det är 73 stycken totalt! Inkluderat fyra avsnitt som äger rum innan de svenska.
Att läsa om Cogos bakgrund öppnade mina ögon ytterligare, plötsligt föll hela hans personlighet på plats
och varför han är som han är. Därav anledningen varför han numera tveklöst är min favoritkaraktär. Jag
beundrar karaktärer som drar sig upp från en personlig avgrund och blir en bättre människa. Cogo är ett av
de bästa exemplen på en sådan karaktär som jag kan nämna.
Min jakt på samtliga 73 avsnitt har varit lång, krånglig och har krävt tålamod. Och har också betytt att man
har tvingat sig själv att genomlida både japanska och italienska dubbningar för att få veta mer, trots att man
inte kan dessa språk alls. Jakten har gett bättre resultat på sista tiden med de japanska originalen med
engelsk text på de första avsnitten, avsnitt som jag tycker är oroligt bra, speciellt de två första. Det är högst
beklagligt att dessa aldrig ingick i den svenska dubbningen! Större tur hade jag med att finna musiken till
serien, vissa spår lyssnar jag fortfarande på dagligen och de t.o.m. väcker mig varje morgon innan jag går
till jobbet. Det är synd, dock, att det fortfarande saknas spår som tydligt hörs överallt i serien men som
aldrig har getts ut på skiva. Jag är absolut ingen anime expert, det är bara Starzinger som har fångat mitt
intresse i princip. Men jag har inte träffat på någon annan animerad serie överhuvudtaget som har ett sådant
bra soundtrack! Ingen annan kommer ens i närheten och musiken betyder väldigt mycket för stämningen
och den rätta känslan medan man tittar. Musiken är imponerande för att dessutom vara så gammal.
Det är en lång väg kvar innan jag har fått full förståelse för Starzingers historia. Men jag har sett samtliga
73 delar. Och man måste erkänna att man är desperat när man frivilligt genomlider över 50 avsnitt på ett
språk man inte förstår. Men så stark är kärleken och det är bättre att se än att inget få veta alls. Och nu är
jag mycket engagerad och upptagen med att skriva min egen Starzinger fan fiction som utspelar sig ett år
efter avsnitt 73 slutade.
Jag fortsätter att nu invänta de resterande avsnitten med svensk text från mina Starzinger kollegor i
Starzinger Club. De gör ett fantastiskt jobb i sig och vad de uppfyller för oss som inte behärskar japanska
eller italienska är tjänsten gränslös! Min dröm är att äga hela serien en dag och kunna förstå allt de säger.
Det finns fortfarande en del frågetecken för mig där jag undrar vad som försiggår. Jag ser vad som händer
men förstår det inte. Det vill jag förändra. Jag vill förstå. Det var ju samma nyfikenhet som fick mig att
vilja veta hur serien slutade.

DEN ULTIMATA DRÖMMEN
Det mest otroliga ändå kanske inte är att jag har så starkt fallit tillbaka till en animerad serie jag tyckte om
som barn utan att jag ibland faktiskt inte tänker på att det är animerat! Jag ser det och är ful lt medveten om
det men emotionellt blir det verkligare än så, speciellt karaktärerna. Trots att serien har ofta helt öppenbara
fel i astronomiska fakta och både animering och dubbning brister emellanåt och att många sekvenser
upprepar sig hela tiden under strider osv. så älskar jag Starzinger. Jag älskar den för att den uppmanar dig
att känna efter och tänka. Den är pedagogisk och har bra värderingar att lära oss. Den är en korsning av
gammalt och nytt, den har mycket likheter med andra historier men är samtidigt unik . Dess musik är en
klass för sig, så full av känsla och handling. Det är en rymdsaga som fokuserar på vänskapens enorma
styrka. Den har fantastiskt bra och utarbetade karaktärer och för det mesta är hela historien väl planerad
redan ifrån början. Visst finns det avsnitt som inte är särskilt bra men vilken serie har inte sådana avsnitt?
Och vad spelar det för roll när det finns andra som är äkta guldkorn till episoder!?

 

Starzinger är underhållning och förbannat kul! Så enkelt är det!
Den ultimata drömmen vore ändå att Starzinger, likt Transformers, en dag skulle få bli live-action!
Antingen som TV serie eller allra helst spelfilm, gärna flera stycken. Filmindustrin verkar ha fått upp
ögonen på att filma japansk anime och jag håller alla tummar om jag ska vara helt ärlig trots att chansen är
mycket minimal att bli verklighet. Jag fruktar att Starzinger redan är så gammal att den riskerar att
glömmas bort snart vilket vore oerhört tragiskt. En nytändning som spelfilm, ja vad som helst i princip,
skulle öka garantin om dess överlevnad. Det görs alldeles för få och bra sci-fi filmer på film för tillfället i
alla fall, det är i stort sätt stiltje på den fronten, det är dags för något nytt även om källan är gammal.
Dessutom har teknologin inom filmindustrin nu äntligen kommit så långt att det är fullt möjligt att på film
skapa illusionen av en akrobatisk Cogo som svingar med sin Astrolans ute i rymden och bekämpar de
hemskaste rymdmonster. Att resa till Great King är inte längre en teknisk omöjlighet, på film. I fantasin är
jag där sedan länge. Mitt hjärta kommer aldrig att åka därifrån.

VARFÖR JAG SKRIVER STARZINGER FAN FICTION
Längtan efter att skriva en Starzinger fan fiction story började som ett behov, ett behov uppdelat i två delar.
Först var det den generella kärleken till serien, dess karaktärer och budskap. Efter att ha återbekantat mig med
dem så fanns så mycket känslor som bara ville ut. Jag har skrivit en hel del Star Wars fan fiction på engelska i
flera år men jag har inte skrivit något på svenska sedan uppsatserna i gymnasiet i princip. Men detta ”hinder”
låter jag inte stå i min väg, tvärt om. Att skriva på sitt eget språk är en enorm frihet! Inspirationen och viljan att
skriva var ett faktum som inte gick att motstå.
Men vad skulle en Starzinger fan fic historia handla om? Det måste ju vara en historia som läsare kommer att
finna intressant och engagerande. Skulle jag skriva ett alternativt avsnitt och placera in det någonstans i serien?
Eller skulle jag välja något helt fristående? Hur lång eller kort skulle den vara? Skulle handlingen vara
komplicerad eller enkel? Ska alla välbekanta karaktärer vara med eller skulle jag bara skriva om någon av dem?
I slutändan fanns det bara en riktning för mig att gå. Och det i sig avgjorde alla mina funderingar.

OTILLFREDSSTÄLLANDE SLUT
Jag ville skriva en fortsättning. Jag ville berätta vad som hände efter att avsnitt 73 var avslutat. Starzinger har ett
slut men det är inte tillfredställande. Inte fullt ut. Galaxenergin är återställd och Golga är besegrad, men hur blir
det mellan Prinsessan och Cogo då? Under hela seriens gång har dem båda haft både ögon och känslor för
varandra, men utan att agera ut det, vilket har varit den ständiga ”kittlingen” genom samtliga 73 avsnitt. När
serien väl är slut sitter man där som ett frågetecken och undrar vad sjutton som hände? Var det inte meningen att
kärleken skulle komma fram? Hur kunde det sluta så här? Det får inte sluta så här! Men det gjorde det.
Slutet i sig är inte alls förvånande, det är typiskt japanskt. Vilket innebär att det inte är alltid så självklart att
hjälten får flickan i slutändan. Enligt gammal japansk tradition så visar Cogo faktiskt stor heder och respekt mot
henne genom att aldrig närma sig Aurora så mycket som hans hjärta skulle vilja. Och det respekterar jag, t.o.m.
beundrar. Hon är av kunglig börd medan han är en man av folket, och dessutom tjänar henne som hennes
beskyddare. Och han har dessutom ett dunkelt förflutet som ingen kan vara stolt över. Har han ens någon rätt att
visa sin kärlek till Prinsessan öppet?

Oavsett traditioner och olika kulturers syn på denna sak; ”problemet” är att Aurora själv kunde ha sagt eller gjort
något för att ändra hela situationen när Cogo känner att det inte är hans plats att göra det. Vi vet att han älskar
Aurora men älskar hon honom? Vi fans är ganska säkra på det men serien bekräftar faktiskt aldrig detta med
säkerhet. Hon säger det aldrig med ord, bara med blickar. Och tårar. Men det duger gott nog för en stor
romantiker som mig. Hur som helst, efter allt som de har gått igenom, och faktumet att Cogo har blivit en
betydligt bättre människa sedan första avsnittet, så förtjänar han att åtminstone få säga henne de tre orden; ”Jag
älskar dig.” Men här ligger ytterligare ett problem. Aurora vet redan vad han känner men Cogo vet inte att hon
vet. Och hans blyghet och respekt till henne hindrar honom från att agera ut sina känslor, i stället flyr han utan att
ens ge henne ett värdigt farväl. Detta slut är känslosamt och vackert men det är också bitterljuvt. I klartext, det
skär i hjärtat för det är så orättvist! En gammaldags japansk syn kanske inte ser det som orättvisa att de två går åt
var sitt håll men vi i väst finner detta slut mycket otillfredsställande. Att de skulle nå fram till Great King var ju
aldrig något man tvivlade på, ingen börjar en sådan här historia för att avsluta den med att allt går åt helsike.
Specielt inte om den är riktad till barn och dessutom baserar sig på en legend som i sin tur baserar sig på verkliga
händelser. Nej, vad som alltid höll mitt intresse vid liv under hela seriens gång och vad jag alltid ville få reda på
tillslut var om Cogo skulle få sin Aurora. Eller att han åtminstone skulle få lätta sitt hjärta inför henne. Snacka
om att jag, och nog många med mig, blev snuvade på det vi ville se allra mest! De ”kittlade” oss hela vägen,
gungade in oss i falsk förhoppning. Visst, det oväntade slutet är i sig ett genidrag, vem hade trott att de bara
skulle skiljas åt och så går livet vidare? Men jag ville mer än det jag fick. Mycket mer!

EN DRÖM BLIR SAKTA VERKLIGHET
Men vad är det som påstår att det måste vara sista gången Cogo och Aurora ser varandra? Visst, serien är slut för
att uppdraget är avslutat. Men det behöver inte betyda att historien om deras liv inte kan fortsätta. Ingen av våra
huvudkaraktärer är död eller döende. Dessutom är både Cogo och Aurora mycket unga, de har hela livet framför
sig. Och en kommentar/önskan ifrån ett annat svenskt fan var vad som slutligen övertygade mig; ”Jag hoppas att
Cogo återvänder till Aurora någon dag.”
Det är en enkel önskan som nog de flesta Starzinger fans känner. Jag själv i allra högsta grad. Jag vill inget hellre
än att de två ska bli tillsammans, de passar utmärkt ihop. De är oerhört olika utåt och ändå så lika inombords.
Därför kompletterar de varandra. Cogo och Aurora behöver varandra. Han räddar hennes liv, hon räddar hans
själ. Ända sedan deras blickar möttes för första gången på Månen har de haft en kontakt, vänskaplig,
känslomässig och intuitiv. När de är ifrån varandra blir de olyckliga. De hör helt enkelt ihop. De är Ying och
Yang. Och efter alla deras uppoffringar, varför ska de ”belönas” med att vara ifrån varandra? Vad bestämde
föresten att de skulle gå åt var sitt håll när galaxen var räddad? Det får vi aldrig reda på. Dessutom måste jag
ställa mig en logisk fråga; varför lämna Prinsessan ensam på Great King? Om något händer med henne nu, blir
inte galaxenergin svag igen?
Jag kände ett behov. Och behovet var att avsluta denna rymdsaga ordentligt! Behovet blev en dröm, en dröm
som sakta men säkert håller på att bli verklighet. Jag säger, likt Sir Djorgo; ”Drömmen är att åka till Great King
med Prinsessan!”

MANUSET
I januari 2007 satte jag igång att arbeta med manuset, ett arbete som fortfarande pågår trots att jag i skrivandets
stund redan har avslutat de 14 första kapitlen. Målet är glasklart. Detaljerna till det perfekta målet ändras dock
konstant. I början var min historia betydligt kortare och framför allt mindre invecklad än vad den har blivit nu.
Jag använder en kamrat i USA som testperson som får läsa historien i delar som en kortfattad resumé. Trots att
hon inte alls är något Starzinger fan men har fått serien berättad för sig och vet vad den handlar om, så älskar hon
min inriktning och den utveckling jag har gett karaktärerna. Och hon ger mig nya idéer bara genom att vi
diskuterar den här historien fram och tillbaka. Hennes objektivitet är av stort värde. Om hon, som inte har något
Starzinger intresse, tycker att min historia är bra, vad kommer då inte ett Starzinger fan som redan är emotionellt
involverad att tycka?

Den största förändringen, eller förvandlingen om man ska tala klarspråk, från den tidigaste versionen av manuset
till vad det är idag är den jag har gjort med historiens huvudskurk. I början var han bara ett traditionellt monster
likt Kin Kin eller Golga men snart blev han något betydligt b ättre och viktigare än så, starkt integrerad med
handlingen självt. Och mina erfarenheter ifrån Star Wars fan fiction började hjälpa till en hel del.
I april 2007 var det första kapitlet helt färdigt. Hur många kapitel det kommer att sluta med är ännu okänt även
för mig. Men det blir säkert närmare 30 stycken! Om det stoppar. När jag säger att jag vill avsluta Starzinger
ordentligt så menar jag det också!

SERIEN ÄR FÖREBILDEN
Serien lämnar en hel del detaljer oavslutade. Detaljer som vill få dig att tro att vissa saker är möjliga, detaljer
som kunde ha blivit mer om de hade fått mer utrymme och uppmärksamhet. Jag har beslutat att ge dessa detaljer
den uppmärksamhet de förtjänar.
En av dessa detaljer är Cogos instinkter. Han kan känna på sig saker intuitivt, faror i synnerhet men också hur
andra runt omkring honom känner sig. Det är uppenbart att han är duktig på att avläsa andra. Det sägs i serien att
det beror på hans enorma kärlek till Prinsessan men jag tror det är mer än så, att svaret är betydligt större! Och
vem är Jan Cogo egentligen? Vi vet att han dumpades på en skrottipp som mycket liten. Och att han har fått
klara sig själv sedan dess och denna tuffa uppväxt har format honom till den unga man han nu är. Men varför
blev han övergiven som bebis? Och vem såg till att han överlevde sina första år? Det som Cogo berättar för
Aurora om sin bakgrund i avsnitt 2 är ju vad han själv känner till. Men vet Cogo ens själv hela sanningen om sitt
förflutna?

Cogos bakgrund är en guldgruva för en författare! Hans personlighet, som växlar mellan starka känslor och
överenergi och misstänksamhet + faktumet att han är den mest avancerade cyborgen i galaxens historia är ett
paradis för en författare att vandra runt i! Möjligheterna är oändliga. Men jag väljer att följa de direktiv och
detaljer som finns i serien. De finns där helt synliga och uppenbara för de som tittar noga. Jag går bara steget
längre.

För att göra det måste jag dock göra en radikal förändring ifrån serien. Jag måste öka åldersgränsen och göra
hela konceptet Starzinger mogen i sitt berättande. Min historia riktar sig i första hand till ungdomar och vuxna,
till barn i andra hand. Men jag tror det är en nyttig förändring. Samtidigt är jag mycket petig med att bevara så
mycket jag bara kan av allt vi fans älskar hos serien. Haka ska självklart fortsätta att vara ett klumpigt, godhjärtat
matvrak och Djorgo ska vara lätt arrogant och hålla på med sina taktiska beräkningar. Vi kommer att besöka
både Jorden och Great King. Queen Cosmos kommer att färdas genom rymden igen och Starcrow kommer att
sätta nya hastighetsrekord. Astrolansen, Hakakejdjan och Rymdspjutet kommer att fortsätta tjäna freden i
galaxen. Doktor Kitty och Professor Dodge kommer fortsätta att vara källan för moral och information. Aurora
kommer att fortsätta vara godhjärtad och naiv och Cogo kommer att läxa upp fler än ett rymdmonster,
garanterat! Och, jag lovar, det blir både Astro- och Mikrotransformationer. Vi kommer, naturligtvis, åter igen
bevittna Prinsessans krafter, både via hennes Telepati och andra mentala förmågor och hennes länk till
galaxenergin. Ja, Cogo får dessvärre uppleva kraftig huvudvärk igen, detta fenomen är ju det mest kända temat i
hela serien, att inte ta med det är som att skjuta sig själv i foten. Vi kommer t.o.m. känna igen dialog ifrån serien
(OBS! Endast från den svenska dubbningen)! Mycket minnen ifrån serien kommer att dyka upp. Jag lovar att jag
gör allt för att vi ska känna igen oss så mycket som möjligt i denna återkomst till Starzingers universum.

UPPDATERINGAR OCH NYTÄNKANDE
Ändå vill och kan jag inte nöja mig med det. Nostalgi i all ära, allt kan inte bara fokusera på upprepningar och
det bekanta. Om de kunde göra det med Transformers så gör jag det här också; in med digital och helt enkelt
bättre teknik och utrustning i handlingen! Det är dags att Starzinger slutar leva i ett futuristiskt 70-tal. Det
hämmar varken serien eller min handling om man gör övergången mjuk och naturlig. Dessutom kommer jag att
se till att alla astronomiska fel och misstag i serien inte förekommer här. Jag fick 5:a i astronomi så jag vet en
del, jag kan i alla fall avgöra när fakta inte stämmer. Dessutom vill jag introducera saker som är helt nya, som
nya världar att besöka. Nya karaktärer och allt vad det innebär. Och viktigast av allt, jag vill göra
karaktärsutvecklingar på våra kära hjältar. Jag har redan nämnt Cogo och hans mystiska förflutna. Men det finns
andra saker att också ge mer uppmärksamhet. Varför älskar han Aurora? Vad är det som driver honom? Och hur
har det påverkat honom att skiljas ifrån henne efter att avsnitt 73 slutade? Hur skulle han reagera om han fick
träffa henne igen och äntligen skulle våga avslöja sin kärlek till henne? Och Aurora, hur skulle hon reagera? Vad
har hon haft för sig på Great King som drottning över galaxen?

Det finns oändligt mycket frågor att ställa. Många om och varför. Som varför Kitty faktiskt skonade Cogo och
enbart spärrade in honom på Månen när hon säkert lika gärna hade kunnat döda honom? Och är det någon mer
än jag som har en känsla av att Ödet har spelat med här hela tiden? Att det var förbestämt att Cogo skulle vara en
av Auroras tre beskyddare, och att han skulle vara på just det sätt som han nu är. Varför valde Ödet en ofrivillig
hjälte? Dessutom tänker jag begrunda djupare frågor. Vad är viktigast här i livet? Ska plikten inför andra alltid
gå före självbevarandet? Är blod tjockare än vatten? Att vara en cyborg, betyder det att man inte längre är
mänsklig? Och inte längre har mänskliga behov?

Allt detta och mycket mer tänker jag försöka besvara! Jag ska försöka vara lite rolig på vägen också 😉 Jag har tre
underbara cyborgkillar här som hjälper mig med det.

AVSIKTEN
Jag har ingen aning om jag har allting rätt. Jag följer bara mitt hjärta, detaljer och fakta ifrån serien i sig och mitt
sunda förnuft. Jag har sett samtliga 73 avsnitt men mer än hälften är på språk jag inte förstår. Jag är medveten
om att jag inte har alla fakta. En del riktningar och val jag har valt kanske kan tyckas vara en kontrovers för vissa
fans och det respekterar jag. Men fördelen med science fiction är just möjligheterna, allt åtminstone tycks
möjligt! Att kunna tänka utanför den fyrkantiga lådan och se på gamla koncept med nya ögon. Men jag har valt
att skriva en mänsklig historia. Det kommer att förekomma strider, både i rymden och på intima plan. Vi
kommer att stöta på nya rymdvarelser. Men, i sann Starzinger anda, min historia handlar i första hand om
mänsklighet. Om vänskap och kärlek. Och att övervinna hinder, även de som finns inombords.
Jag har mitt tillfredställda slut nu. Jag är förbaskad nöjd, rent ut sagt! Jag hoppas att ni kommer att tycka att jag
har gett Starzinger en värdig och trovärdig fortsättning, att ni känner igen er men samtidigt känner att det är
fräscht och nytt. Mest av allt önskar jag er underhållning. Och jag hoppas att jag kanske lyckas få er att tänka
efter lite grand på vägen också, om möjligt.

STARZINGER: FÖR KÄRLEKEN TILL PRINSESSAN ~ SAMMANFATTNING
Ett år har passerat sedan galaxenergin återställdes och de tre cyborgerna tog avsked av Prinsessan Aurora

och varandra. Ett år av lugn och harmoni har fått råda i galaxen. Inga fler monster härjar. Inga fler
mutationer förekommer. Eller..?
Under den stabiliserade ytan håller nya mörka krafter på att mobilisera. En otäck, hämndlysten komplott
hotar allt som resan till Great King åstadkom. Och är verkligen galaxenergin helt och fullt återställd?
En sak är helt säker: Prinsessan är åter i fara!
Jan Cogo lever numera ett mycket enkelt liv hemma på Jorden. Dagarna spenderar han med sitt nya arbete
vid Doktor Kittys utbyggda labb. Hans liv tycks äntligen ha blivit normalt. Men sanningen är att han lever
inte för någonting längre. Både arbete och existens känns meningslöst utan äventyr och rymdmonster att
bekämpa tillsammans med hans två kamrater som han saknar oerhört. Men mest av allt, livet känns tomt
utan henne. Utan hans livs kärlek. Allt han kan tänka på är vad som kunde ha blivit om han hade agerat
annorlunda. Saknaden och skammen för hans feghet gör honom allt mer deprimerad. Cogo kan inte
glömma. Han kan inte gå vidare. Han kommer för alltid att älska bara henne. Och, precis som han visste när
han så abrupt lämnade henne på Great King, han kan inte leva om han inte får träffa henne.
Och som om livet inte hade blivit meningslöst tillräckligt, Cogo har dessutom börjat lida av fruktansvärda
mardrömmar den senaste tiden, den ena värre än den andra. Och de alla handlar om samma sak; Prinsessan
Auroras död och hans egen maktlöshet att förhindra det. Hela tiden figurerar en tredje individ i dessa
grymma mardrömmar, en ansiktslös varelse i svart mantel, som dödar henne skoningslöst inför hans ögon.
Natt efter natt. Varför verkar denne grymme, bemantlade främling ändå så bekant?
Plågad av sin envisa saknad under dagarna och sina ständigt obehagliga och sömnlösa nätter håller Cogos
depression på att knäcka honom. Den en gång oövervinnelige cyborgen verkar vara ett minne blott. Håller
han på att förlora förståndet? Eller försöker något varna honom för en skrämmande framtid?

Doktor Kitty är bekymmersam. Hon har inte kunnat få kontakt med Great King den senaste tiden, all
kommunikation mellan de bägge världarna har upphört av okänd orsak. Det finns bara en som snabbt kan ta
sig de 30 000 ljusåren till galaxens mittpunkt och ta reda på vad som har hänt. På Kittys bedjan reser Cogo
tillbaka till Great King, upplyft av den nya chansen att få återse sin älskade Aurora igen. Han reser dock
utan att veta det som Doktor Kitty och Professor Dodge redan har upptäckt. Galaxenergin är återställd men
fungerar ändå inte som den ska. Den befinner sig i någon form av mystisk obalans. Om ingen lösning på
detta okända och oförklarliga fenomen visar sig inom en snar framtid kan galaxenergin åter försvagas och
denna gång utan att kunna återgäldas ens med Prinsessans förmågor. Det är någonting som saknas. Och
svaret finns endast att finna hos Prinsessan Aurora. I hennes hjärta.
Ett nytt äventyr väntar Cogo vid hans återkomst till galaxens mittpunkt. Saker och ting är långt ifrån som
de ska vara. Gamla hemligheter avslöjas och nya uppdagas. Sanningen förvrids av klyftiga lögner. Plikt och
ansvar tvingas gå före den sanna kärleken. Svartsjuka ersätter förnuftet. Och en vansinnig vendetta hotar
galaxenergins sista möjlighet att återfå sin balans.
För kärleken till Prinsessan finns det ingenting som kan stoppa Cogo. Men det är en kärlek som kommer att
kräva ett högt pris. Det förflutna kommer tillbaka för att hemsöka honom i kanske hans största utmaning
någonsin. Ett förflutet som inte bara avslöjar vem han egentligen är och hans rättmätiga plats i Universum
utan också riskerar att ta Aurora ifrån honom, för alltid.
Återförenade inser de tre vännerna Jan Cogo, Don Haka och Sir Djorgo att de tillsammans kommer att
tvingas utnyttja all sin kombinerade styrka, kunskap och mod för att försvara Great King och hela galaxens
framtid. Men frågan är om ens deras cyborgkrafter och vapen är tillräckligt för att bekämpa den illvilja som
redan har nästlat sig in och som skoningslöst vill förgöra dem, och Cogo mest av alla. Men vänskap är det
starkaste vapen som finns! Omöjliga odds är inget nytt för dem och för evigt stärkta och förenade av sitt
löfte att skydda Prinsessan Aurora till varje pris möter de tre tappra cyborgerna den nya ondska som hotar
att tillintetgöra allt som de tidigare har kämpat för. Även om det så ska kosta dem livet. Men t.o.m. döden
är ett obetydligt pris att tvingas betala för vetskapen om att Prinsessan Aurora vet om hur djupt älskad hon
är. Och att få hennes kärlek i gengäld.