Forum

Välkommen Gäst 

Visa/Göm Menyn

Välkommen Gäst. För att skriva i forumet krävs registrering.





Sidor: Först << 3 4 5 [6] 7 8
Författare Ämne:För kärleken till prinsessan
strimma
Nykomling
Inlägg: 21
Inlägg Sv: För kärleken till prinsessan
på October 26, 2013, 23:09

Åh vad jag kommer på mig själv att sitta och skratta åt kap 21, älskar allt munhuggande mellan våra tre cyborger.
-Vad håller ni på med!? Ser scenen framför mig och älskar det:) Du fångar verkligen deras (vad jag skulle kalla det) hatkärlek (med betoning på kärlek) mellan varandra speciellt Cogo och Hackas, deras gnabb är grymt roligt.
Spännande att få lite svar angående Lord Nehr oxå, verkligen en personlig vendetta. Ser som vanligt fram emot fortsättningen och jag bannar mig själv för att jag är för hetsig och läser klart kapitlen för fort istället för att spara lite på dom, men sådan är jag:) Nu hoppas jag att våra tre hjältar springer fort som fan och tar sig till Great King innan bröllopet börjar.

Imylover
StarCrow
Inlägg: 137
Inlägg Sv: För kärleken till prinsessan
på October 27, 2013, 10:09

Citat från strimma på October 26, 2013, 23:09
Åh vad jag kommer på mig själv att sitta och skratta åt kap 21, älskar allt munhuggande mellan våra tre cyborger.
-Vad håller ni på med!? Ser scenen framför mig och älskar det:) Du fångar verkligen deras (vad jag skulle kalla det) hatkärlek (med betoning på kärlek) mellan varandra speciellt Cogo och Hackas, deras gnabb är grymt roligt.
Spännande att få lite svar angående Lord Nehr oxå, verkligen en personlig vendetta. Ser som vanligt fram emot fortsättningen och jag bannar mig själv för att jag är för hetsig och läser klart kapitlen för fort istället för att spara lite på dom, men sådan är jag:) Nu hoppas jag att våra tre hjältar springer fort som fan och tar sig till Great King innan bröllopet börjar.

Det är precis för sådan här feedback man som författare lever för & fortsätter traggla vidare i sitt skrivande! Tack så jättemycket, Strimma! Vad du säger verkligen värmer mitt hjärta, & hur mycket du verkar gilla min historia. Och du lyckades få mig att skratta tillbaka. 😀 😉 Ja, våra tre hjältar springer nu verkligen för att förhindra en katastrof, det är precis det som de gör just nu i nästa kapitel. Men, likt ett videospel, de ska hitta ut & de möter hinder på vägen. Så det är lättare sagt än gjort. Behöver jag nämna att Cogo är frustrerad? Och om du gillade hans lilla munhugg med Haka så kommer du (& forhoppningsvis fler av er) att gilla det som komma skall.
Just pojkarnas munhugg är av yttersta vikt när jag skriver mitt manus/dialog. Naturligtsvis är jag starkt inspirerad av serien i sig (& den svenska dubbningen), deras munhuggande är liksom den enorma charmen med hela Starzinger. För mig är de tre inte bara kollegor & vänner, de är bröder. För de beter sig som det vid det här laget. Deras tjafsande känns & låter alltid naturligt & hjärtligt, även när de grälar. För de känner varndra så väl. Och de vet att de alltid kan lita på varandra. Som jag brukar beskriva det; Cogo, Haka & Djorgo är en guldgruva för en författare! Är man redan bekant med dem så nästan skriver de sig själva. Det är oherört roligt att skriva dem, specielt deras dialog. Och jag försöker alltid ta in klassiska fraser från serien i sig.
En sådan storfavorit hos mig själv är just frasen "Vad håller ni på med!?" Det mest "kända" tillfället är nog när Jin Jin yttrade dessa ord men nästan alla karaktärer i Starzinger har faktiskt sagt denna fras, ordagrant eller i annan form. Och jag tycker det är hemskt roligt varje gång. Så hur kan man låta bli? Och jag gör det lika mycket för er skull som för mig själv, det är viktigt för mig att NI känner igen er!

Vi har nu kommit såpass långt i historien att det är dags att avslöja litegrann vem denne Nehr är & vad han egentligen är ute efter. Som ni nog märker så är han fortfarande ett mysterium, med avsikt. Jag vill inte att ni ska veta mer än karaktärerna själva. Och en bra skurk ska vara mystisk, det gör honom mer skrämmande. Än så länge kan Nehr verka harmlös men det beror ju också på att vi ännu inte har sett honom göra någonting. Allt vi har är Ledzahernas sagda rädsla över något som redan har hänt. Och - jag kan lika gärna ge denna lilla teaser med en gång - Djorgo kommer att fundera mycket över just detta. Vad är Nehr egentligen ute efter? Och vad är det han väntar på? Aurora har ju varit obevakad i nästan ett år, Nehr hade lätt kunnat göra henne illa under denna tid eller tvingat henne att lyda honom eller vad som helst. Men nej, i stället avvaktar han. Varför? Se dessa frågor som en liten vink till nästföljande kapitel. Jag är rädd för att det är ett som kommer att dröja. Det är långt & innehåller en del action = svårt att skriva. Men jag har återtagit mitt skrivande sedan förra helgen & det rullar på så sakterligen. Och det rullar på bra. Jag vill ju inte ge er skräp, jag vill ge er kvalité som berör.

"Kom ihåg att Universum är ingen lekstuga!"

Imylover
StarCrow
Inlägg: 137
Inlägg Sv: För kärleken till prinsessan
på November 2, 2013, 17:12

En liten update...

Jag vill gärna tacka alla de som jobbar med DVD projektet & översätter med svenska undertexter för oss alla. Det har dessutom just nu hjälpt mig i mitt skrivande också, även om så bara lite. Jag har sedan flera år redan sett samtliga 72 avsnitt men aldrig på ett språk jag förstår. Ju mer ni i projektet översätter desto mer kommer nu till klarhet. Något jag strävar efter i mitt egna projekt, nämnligen min fan fic, är att göra så många tillbakablickar till serien i sig som möjligt, det är både nostalgiskt & roligt & även logiskt eftersom det är karaktärernas egna historia. En viktig pusselbit från serien har jag hittills tvingats ignorera fram tills nu & det är karaktären Belamis. Länge har jag kunnat gissa vad som driver denna kvinnliga cyborg men nu vet jag helt säkert tack vare det senaste DVD släppet härifrån. Och jag har äntligen kunnat pussla in något med henne i min egen historia. Inget märkvärdigt kanske men nu finns hon äntligen omnämnd. Det dröjer länge, länge till innan ni som läser stöter på detta omnämnande men jag var orolig att jag kanske aldrig skulle kunna få med henne på något sätt. Nu har jag ett problem mindre.

Detta tillhör en avlägsen framtid. I nuläget kan jag meddela att jag fortsätter att skriva & det går bra, speciellt eftersom man har blivit inspirerad av den senaste DVDn. Så stort tack i dubbel bemärkelse till alla er som jobbar med översättningen! Ni inte bara ger glädje till oss fans, ni hjälper åtminstone en till att fortsätta med sitt projekt till denna hemsida & grupp.

PS. Om någon så önskar kan jag kanske ge er en liten teaser ifrån det nuvarande kapitlet här i forumet.

"Kom ihåg att Universum är ingen lekstuga!"

strimma
Nykomling
Inlägg: 21
Inlägg Sv: För kärleken till prinsessan
på November 2, 2013, 17:39

Vill jätte gärna läsa en teaser:-)

Imylover
StarCrow
Inlägg: 137
Inlägg Sv: För kärleken till prinsessan
på November 3, 2013, 14:41

Citat från strimma på November 2, 2013, 17:39
Vill jätte gärna läsa en teaser:-)

😉 Varför är jag inte förvånad? Och jag är allt annat än omöjlig.
OK, här är en del av början på nästföljande kapitel som fortfarande är under arbete. Detta bör tilltala er pojkar där ute speciellt eftersom detta är ren action. Och jag uppskattar om någon där ute tycker att detta är undermåligt talar om det för mig, och varför. Action är min svagaste sida, det är mycket svårt att få till & underhållande. Men jag försöker. Och jag tror att jag har fått till våra tre cyborger hyffsat här, trots allt.
Håll till godo, tills vidare:

Haka höjde sin röda sköld medan Cogo och Djorgo fortsatte att dra sig undan bakom honom. Han blockerade flera laserskott samtidigt som han slutade att dra sig undan. Målmedvetet greppade han Hakakedjan. Han hade tröttnat på att fly. Det var dags att Ledzaherna började betala för vad de hade gjort.
Haka svingade sin mäktiga morgonstjärna över sig innan han slungade iväg det spikiga klotet mot deras förföljare, särskilt mot dem som var beväpnade. Åtskilliga Ledzaher vräktes omkull, resten drog sig undan. De gav inte upp men blev osäkra på hur de skulle fortsätta.
- ”Ha! Ni kanske är stora och fula, men Don Haka rår ni inte på!” vrålade Haka segerfullt och slungade iväg Hakakedjan på nytt.

Cogo bevittnade sin korte väns insats med ett respektfyllt leende under den vit-röda hjälmen. Haka såg verkligen liten ut mot de betydligt större Ledzaherna, ändå ryggade de nu undan för honom. Och han verkade sätta sådan skräck i dem att de siktade allt sämre med sina skjutvapen. Haka kanske inte var den starkaste, smidigaste eller den klokaste. Men han var modig och lojal. Och dessutom ett ordentligt kraftpaket när det behövdes, som precis i denna stund. Cogo blev t.o.m. imponerad. Och dessutom oerhört sugen på att själv delta i konfrontationen vid sin väns sida. Varför skulle de fly när de uppenbarligen kunde besegra dem?
Och varför skulle Haka ha allt roligt?

Uppfylld av segervittring skyndade Cogo tillbaka till sin korte väns sida och gav sig själv in i striden. Kvar kom Djorgo till ett abrupt stopp längre bortåt i korridoren och han svor ilsket under den blå hjälmen när han insåg att Haka och Cogo inte längre retirerade tillsammans med honom. De fick inte bemöta Ledzaherna i strid, inte på något offensivt sätt! Hela galaxens framtid kanske hängde på det! Hakakedjan var illa nog. Astrolansen vore förödande. Det var precis detta han verkligen hade velat informera Cogo bättre om innan de hade stött på Ledzaherna. De var inte några vanliga fiender. Men Cogo visste inte det och Haka förstod nog fortfarande inte riktigt ännu heller.
Djorgo skyndade tillbaka. Det handlade om sekunder!

Med ett glädjetjut gjorde Cogo en volt i luften och landade precis intill Haka. Med snabba rörelser träffade Astrolansen två av de Ledzahiska soldater som stod närmast honom. De föll medvetslösa till golvet medan resten backade undan ytterligare från Hakas nya anfall med sin morgonstjärna.
- ”Det är rätta takter, Haka!” ropade Cogo upprymt. - ”Ge dem vad de tål!”
Uppmuntrad av Cogos ovanliga vilja att ge komplimanger kände Haka sig extra stolt, inte bara över sin egen insats men framförallt att Cogo faktiskt lade märke till den och, trots att Cogo själv hade gett sig in i drabbningen, inte tog över hela striden som den unge cyborgen vanligtvis annars brukade göra. De var verkligen återförenade och kämpade tillsammans, sida vid sida. Det hade varit ett år sedan Haka sist hade känt sig så här behövd, så här speciell, så här stolt över att åter igen få göra en insats. Och han älskade att dela det med sin unge vän. Han hade redan upplevt det tidigare idag tillsammans med Djorgo. Och nu fick han uppleva det igen, med Cogo. Sannerligen, minnen från mer ärorika dagar kom tillbaka till honom denna stund! Och nu när de var tillsammans alla tre fanns det ingenting som kunde stoppa dem!

Ledzaherna inte bara ryggade tillbaka nu, de verkade fly. Cogo flinade förnöjt. Om det här var allt som Nehr hade att komma med i arméväg skulle det här inte alls bli svårt. Han kunde t.o.m. finna ett stort nöje i att sätta dem alla på plats och skrämma tillbaka dem hela vägen hem till deras hemplanet.
Flinet försvann och Cogo och Haka gjorde halt i sin motattack. Bakom vad de trodde hade varit de retirerande, främre soldaterna vällde nu nya fram från det hål i väggen Cogo hade skapat tidigare. Och dessa nya soldater var tyngre beväpnade. Cogo duckade och hoppade undan den nya beskjutningen medan Haka blockerade dem med sin röda sköld. Han kände när de träffade skölden att Ledzaherna nu använde tyngre och bättre vapen än förra gången, rekylen han fick erfara när skotten träffade skölden var betydligt kraftigare nu. Det var knappt att han ens kunde hålla emot längre. Cogo var däremot allt annat än modfälld. Ledzaherna var inte de enda här som kunde skjuta! Modigt steg han fram mitt i korridoren.
- ”Kom an bara!” ropade han utmanande åt de anstormande soldaterna och svingade Astrolansen självsäkert såväl som elegant ett par varv både bakom ryggen och över huvudet innan han tog sikte mot dem. - ”Astroåsk..!”

- ”Nej!!!”

Det var redan försent att stoppa Cogo. Dessutom ville Djorgo helst undvika att tackla sin vän i vilket fall. I brist på andra och bättre alternativ, inkluderat tid, grep han desperat och rent intuitivt tag om den del av Astrolansen som Cogo siktade med med bägge händer och ryckte till uppåt. Djorgos ingripande kom så plötsligt och oväntat att Cogo hade ingen möjlighet att stå emot. Den orangea, DNA-formade superlasern hann ändå lämna Astrolansen men for nu istället okontrollerat upp mot korridorens tak. Även om ingen av dem blev träffade ryggade Ledzaherna ändå undan i förfäran inför åsynen av denna respektingivande eldstyrka, och de flydde tillbaka ytterligare när stora bitar av taket rämnade och föll ner mellan dem själva och cyborgerna. Med en djup suck av lättnad konstaterade Djorgo att han precis i sista sekund hade förhindrat en möjlig katastrof. Dessvärre var han den ende på plats som här och nu insåg detta faktum. Han kunde nästan känna det förvånade stirrandet från sina två vänner och irriterat vände han blicken till dem båda, till Cogo i synnerhet.
- ”Ni får inte döda dem!” röt han beordrande.

Haka häpnade med uppspärrade ögon. Var Djorgo inte riktigt klok!?
- ”Va!?”
- ”Skojar du med oss, Djorgo!?” utbrast Cogo instämmande i protest. Dessutom var han lite lätt skärrad. Vad Djorgo just hade gjort var oerhört farligt, han hade själv kunnat bli träffad av Astroåskan. Aurora hade en gång blivit sårad på detta vis, Cogo ville inte se det upprepas igen med någon han brydde sig om. Men deras invändningar bekom inte Djorgo, det hade varken han eller dem tid med. En katastrof var avvärjd och hade dessutom gett dem en ny möjlighet. Åsynen av Astroåskan och att delar av taket hade rasat in höll nu Ledzaherna på avstånd och det gav dem nu väl behövda extra sekunder och de var dårar om de inte tog vara på var enda en av dem. Det enda som störde Djorgo var att han var den ende av cyborgerna som insåg detta och som vanligt var han tvungen att tänka för de alla tre.
Med ett irriterat tryck släppte han taget om Astrolansen, i ett svagt hopp om att Cogo inte skulle försöka sig på det där igen innan han hann förklara varför, och snabbt och elegant grep han därefter tag om sitt eget vapen som han hade burit på ryggen och siktade själv upp mot taket mellan de själva och de Ledzahiska soldaterna.
- ”Isspjutet!”

En solid vägg av tjock is bildades inom loppet av ett par sekunder och delade korridoren, med Ledzaherna på ena sidan och cyborgerna på andra. Men det var bara is och skulle bara stå emot Ledzahernas vapen i högst ett par ögonblick.
- ”Skynda er!” manade Djorgo. Han vände snabbt på klacken, grep tag i Cogos arm bara för att vara säker på att han följde med den här gången, och skyndade åter igen iväg i motsatta riktningen. Cogo och Haka lydde och följde efter, även om ingen av dem kunde förstå varför de flydde. Varför skulle de fly när de hade övertaget?

"Kom ihåg att Universum är ingen lekstuga!"

Imylover
StarCrow
Inlägg: 137
Inlägg Sv: För kärleken till prinsessan
på November 27, 2013, 17:39

Arbetet med nästa kapitel rullar vidare. Det är mycket kvar att göra men det går bra, ibland t.o.m. över förväntan.

Om någon önskar lite mer teaser så säg bara till. Jag kanske kan locka med något kul för er.

"Kom ihåg att Universum är ingen lekstuga!"

strimma
Nykomling
Inlägg: 21
Inlägg Sv: För kärleken till prinsessan
på November 30, 2013, 20:46

Som vanligt;-) säger jag aldrig nej till en teaser, men som sagt du är väl inte förvånad Martina?;-)

Imylover
StarCrow
Inlägg: 137
Inlägg Sv: För kärleken till prinsessan
på November 30, 2013, 21:28

Citat från strimma på November 30, 2013, 20:46
Som vanligt;-) säger jag aldrig nej till en teaser, men som sagt du är väl inte förvånad Martina?;-)

Nej. 😀 Men du är ju också ett av mina små fans. 😉

OK, jag känner mig generös & skrivandet har gått ganska bra den här veckan så jag hittar strax något litet för er att bli kittlade av. 😎

"Kom ihåg att Universum är ingen lekstuga!"

Imylover
StarCrow
Inlägg: 137
Inlägg Sv: För kärleken till prinsessan
på November 30, 2013, 21:55

OK, här har ni lite kort helgläsning. Mot slutet av den har jag återanvänt en av Djorgos egna dialogmeningar från serien själv, nästan ordagrant. Kan ni se den? Det är mycket kort men för er som har den svenska dialogen i gått minne kanske t.o.m. kan höra hans röst i huvudet när ni läser det. Jag gör det!

Jag hoppas att ni inte har något emot att det blir lite konfrontation nu. Det börjar hända en del saker nu & spänningen stiger, både omkring våra tre cyborg hjältar, och även inom dem! Vad ni finner här är bara början på en del munhugg.

- ”Sådär. Det borde hålla dem bakom oss en stund,” förklarade Djorgo förnöjt och andades ut efter den korta ansträngningen. Haka nickade instämmande och lyfte för ett ögonblick på hjälmen för att torka svetten från pannan. Cogo däremot hade inte kommit i närheten av att ens börja svettas. Och även om han så hade så hade han fullständigt ignorerat det. Just nu var det någonting helt annat som upptog hans tankar. Och hans tankar var dunkla. Med stirrande, fokuserande blick stannade han precis bakom Djorgo. Hans långsmale vän hade en del att förklara.
- ”Bra,” svarade Cogo bryskt. - ”För jag vill ha ett par ord med dig!”

Utan mer förvarning grep han tag om Djorgo, snurrade blixtsnabbt runt honom och tryckte sedan hans rygg mot den stora datorn de precis hade flyttat. Detta var ingen vänlig eller lekfull gest, snarare kraftfull och nästan aggressiv. Och det gick så fort att varken Djorgo eller Haka hann reagera förrän det redan hade skett.
- ”Vad håller du på med!?” krävde Cogo att få veta. Hans ton var arg och han stirrade Djorgo i ögonen. Trots att hans långsmale vän var betydligt längre än honom själv var det ingen tvekan om vem som var den dominante, eller den starkaste.

Djorgo stirrade tillbaka in i sin upprörde, unge väns mörkblå blick. Han var lätt chockad av denna oväntade uppvisning av aggressivitet och Cogo tryckte honom nu så hårt mot datorn att han inte hade en chans att värja sig. Men att ens försöka ta sig loss upptåg aldrig Djorgos tankar. Han visste bättre. När Cogo var förbannad var det alltid en usel idé att kasta mer bränsle på hans inre eld. Dessutom hade han ingenting att frukta, Cogo skulle aldrig gå så långt som att skada honom. Varför hans unge vän plötsligt var så ilsk var vad Djorgo verkligen undrade över. Han var ganska säker på att han själv egentligen inte var den sanna anledningen.
- ”Vi hade ju ett perfekt läge att slå ut dem!” fortsatte Cogo upprört. - ”Nu är vi i stället vilse och måste springa runt hela den här förbannade basen för att hitta ut!”
- ”Cogo!?”

Fullkomligt häpen över vad som hände precis framför honom grep Haka tag om Cogos vänstra arm och försökte få honom att släppa Djorgo. Det hade ingen effekt. Just nu var den unge cyborgen i den rödvita rustningen obeveklig.
- ”Vi har inte tid att leka kurragömma,” påminde han dem båda irriterat. - ”Ju längre vi dröjer här desto längre lämnar vi Aurora i Nehrs klor!”
Kraften i Cogos grepp intensifierades. Men den var aldrig smärtsam noterade Djorgo, endast markerande. Om Cogo verkligen ville orsaka honom smärta hade han med lätthet kunnat göra så. Nej, den här frustrationen hade sitt ursprung någon annanstans, det var han säker på nu. Cogo var egentligen mer rädd än arg.
- ”Förstår du, Djorgo, vad det innebär!? Det kan betyda slutet för oss alla. Det betyder slutet för henne! Det där fega kräket får inte gifta sig med henne! Han får inte röra henne..! Aurora behöver oss – nu!”
- ”Jag vet, Cogo!”

Först nu besvarade Djorgo sin väns oväntade aggressivitet. Han hade lyssnat noga till allt som Cogo hade sagt men också till det som inte hade sagts. Han hade sett den där frustrerade blicken hos sin unge vän förut. Prinsessan var i fara och att fly ifrån de Ledzahiska soldaterna i stället för att bemöta dem i strid betydde precis det som Cogo redan hade konstaterat, det skulle nu ta dem längre tid att ta sig härifrån. Men det var mer än så. Att Cogo skulle göra allt i sin makt för att beskydda henne var ingen hemlighet, de alla tre bar på samma starka övertygelse, ingen av dem skulle tveka att riskera allt för hennes säkerhet. Men Djorgo lade nu märke till en passion i denna övertygelse hos Cogo som han inte kunde minnas att han sett hos honom för ut, inte på det här sättet. Cogo drevs nu utav någonting mer, frågan var bara av vad. Och det var ytterligare en sak till som Djorgo reagerade på. En småsak, kanske, men det var ett nytt beteende hos Cogo. Han nämnde nu inte Prinsessan vid hennes titel. Cogo talade om henne endast med hennes namn. Även i endast deras egen närvaro använde de tre cyborgerna alltid hennes titel när de talade om henne, aldrig enbart hennes tilltalsnamn. En gräns, en alltid tydlig gräns, verkade nu ha suddats ut inom Cogo, i både hans medvetande och hjärta. Djorgo visste inte vad det var eller vad som kunde ha hänt som hade raderat ut denna gräns inom hans vän, men han kunde inte låta bli att känna sig svartsjuk! Det var en mest besynnerlig känsla eftersom han inte förstod varför han kände så i första taget. Det enda han visste helt säkert var att det var obehagligt. Det gjorde ont inombords.
Trots det behöll han sitt lugn. Cogo var inte den ende som var orolig för Prinsessan. Eller bar på starka känslor för henne.
- ”Jag är lika orolig för henne som du är.”

- ”Verkligen?”
Cogos tonfall blev cyniskt. Av okänd anledning var han inte övertygad. Djorgos underliga omtanke för Ledzaherna störde honom, han gillade det inte alls. Hade alla verkligen förändrats så mycket under det senaste året de hade varit åtskilda? Kunde han inte längre lita på någon? Var han tvungen att ifrågasätta den lojalitet som han tidigare hade blivit så beroende av och tagit för givet? Blotta tanken fick honom att känna skam, men hur skulle han annars tolka det?
- ”Jag börjar nästan tro något annat!” tillade han och hans röst nästan darrade när han fortsatte. - ”Och det är något som jag aldrig trodde att jag skulle tro, inte om dig, Djorgo!”

Haka ilsknade till ordentligt nu. Han hade ingen aning om vad som egentligen pågick här men vad det än var så fick det inte fortgå! Cogo hade kanske all rätt att vara arg men han hade ingen rätt att ge sig på Djorgo på det här sättet, än mindre att misstro honom. Igen försökte han att förmå honom att släppa taget om Djorgo.
- ”Cogo! Nu räcker det!” röt han, nu ordentligt förbannad. - ”Lugna dig! Djorgo har säkert en förklaring.”
- ”Det har jag,” bekräftade Djorgo. Han behövde egentligen inte Hakas beskydd men var ändå mycket tacksam för den i alla fall. Cogo anklagade honom för att slösa bort tid, men den här konfrontationen slösade bara bort ännu mer. Och de kunde nu börja höra Ledzaherna på andra sidan av den blockerade dörren. De tre cyborgerna hade kanske en minut till innan deras förföljare lyckades ta sig in, om de hade tur.
- ”Bli inte arg,” fortsatte han lugnt och metodiskt. - ”Lyssna på mig, båda två. Oskadliggör Ledzaherna om ni måste men döda dem inte.”

"Kom ihåg att Universum är ingen lekstuga!"

Imylover
StarCrow
Inlägg: 137
Inlägg Sv: För kärleken till prinsessan
på December 24, 2013, 12:58

Till alla mina läsare; arbetet med nästa kapitel går framåt. Och jag vill önska er alla en God Jul!

"Kom ihåg att Universum är ingen lekstuga!"

Sidor: Först << 3 4 5 [6] 7 8

Sidan laddades på: 0.077 sekunder.